Två månader sen sist!!!!
Det blev en lite längre bloggtorka än vad jag hade tänkt, men jag har varken haft tid eller lust att blogga :-(
Men nu börjar jag känna suget komma igen, helst när man läser så många andra roliga och intressanta bloggar!
Jag tänker inte uppdatera så mycket vad som hänt sen sist, de har ju hänt en massa då de varit sommar och semester.
Gossen har i alla fall börjat på sin nya förskola. Avdelningen han går på heter stjärnan, mycket passande namn då han är unik. För varje stjärna där uppe på himlen är ju unik :-) Inskolningen gick väldigt bra och han hittade på en gång sitt favoritrum där, bilrummet!
Hans fröknar verkar jättebra och är väldigt måna om honom, och hans resurs Johanna fullkomligt älskar han :-) Att lära sig alla barnens namn har nog både jag och han lite svårigheter med, dom är ju trots allt 22 stycken sammanlagt! Sitt första dagiskompis kalas har han också blivit bjuden på, tyvärr så hade sömnen tjorvat natten före så han orkade inte gå. Men ändå min lilla kille har blivit stor och blir bjuden på egna kalas, de känns stort!!! På den korta tiden han hunnit gå på stjärnan tycker jag att han gått fram i utvecklingen och han kommer med massa nya ord och meningar som får honom att låta så vuxen. Han slänger sig nästan med tonårsslang ibland och det låter så roligt. Gissar att det är nån av kompisarna som har ett äldre syskon :-)
Lilla loppan då, ja du där händer det grejer varje dag. Nu vid sju månader så far hon fram som en mindre ångvält. Eller ja de har hon väl egentligen gjort sen hon var fyra månader, men nu har hon verkligen fått upp farten på krypandet och ställer sig upp mot saker obehindrat. Hon kliver och klänger på det mesta och inga grejer går säkert för henne, inte ens brorsan! Hon verkar tro att det inte finns nå begränsningar alls för vad hon kan. Man förundras varje dag över det hon gör. Att ha gått från Isaks väldigt långsamma utveckling till den här vilden känns väldigt konstigt. De jag önskade när jag var gravid med Liv var att en gång få vara med om en sk. "normal" utveckling, men ibland känns det som att hon är nån slags uberbaby med allt hon kan. Det känns så otroligt att en så liten människa klarar av så mycket :-) Och igår upptäckte vi hennes första tand!
Bjuder väl på en bild eller två :-)
Men nu börjar jag känna suget komma igen, helst när man läser så många andra roliga och intressanta bloggar!
Jag tänker inte uppdatera så mycket vad som hänt sen sist, de har ju hänt en massa då de varit sommar och semester.
Gossen har i alla fall börjat på sin nya förskola. Avdelningen han går på heter stjärnan, mycket passande namn då han är unik. För varje stjärna där uppe på himlen är ju unik :-) Inskolningen gick väldigt bra och han hittade på en gång sitt favoritrum där, bilrummet!
Hans fröknar verkar jättebra och är väldigt måna om honom, och hans resurs Johanna fullkomligt älskar han :-) Att lära sig alla barnens namn har nog både jag och han lite svårigheter med, dom är ju trots allt 22 stycken sammanlagt! Sitt första dagiskompis kalas har han också blivit bjuden på, tyvärr så hade sömnen tjorvat natten före så han orkade inte gå. Men ändå min lilla kille har blivit stor och blir bjuden på egna kalas, de känns stort!!! På den korta tiden han hunnit gå på stjärnan tycker jag att han gått fram i utvecklingen och han kommer med massa nya ord och meningar som får honom att låta så vuxen. Han slänger sig nästan med tonårsslang ibland och det låter så roligt. Gissar att det är nån av kompisarna som har ett äldre syskon :-)
Lilla loppan då, ja du där händer det grejer varje dag. Nu vid sju månader så far hon fram som en mindre ångvält. Eller ja de har hon väl egentligen gjort sen hon var fyra månader, men nu har hon verkligen fått upp farten på krypandet och ställer sig upp mot saker obehindrat. Hon kliver och klänger på det mesta och inga grejer går säkert för henne, inte ens brorsan! Hon verkar tro att det inte finns nå begränsningar alls för vad hon kan. Man förundras varje dag över det hon gör. Att ha gått från Isaks väldigt långsamma utveckling till den här vilden känns väldigt konstigt. De jag önskade när jag var gravid med Liv var att en gång få vara med om en sk. "normal" utveckling, men ibland känns det som att hon är nån slags uberbaby med allt hon kan. Det känns så otroligt att en så liten människa klarar av så mycket :-) Och igår upptäckte vi hennes första tand!
Bjuder väl på en bild eller två :-)
