Förskola!!!!
Redan är det onsdag och vi har nyss kommit hem från dagis, eller förskolan som Isak numera säger. Det gäller tydligen att vara politiskt korrekt redan vid fyra års ålder. Så förskola är något man får träna på att säga när man är där! Hm va sjutton är de för fel på ordet dagis, jag tycker inte det klingar negativt utan de är mest ett ganska gulligt ord för en verksamhet som nu för tiden ska vara så himla pedagogisk och bla, bla, bla! Visst de är väl bra att de finns en tanke bakom vad som händer på förskolan, men ibland känns det som att kan inte barn bara få vara barn medans dom kan. Snart börjar ju den riktiga skolan och en massa allvar ändå.
Nåja de var inte riktigt de det här inlägget skulle handla om, så vi lämnar diskutionen förskola vs dagis. Men de skulle i alla fall handla om förskolan, dagis eller vad de nu ska heta. Den här veckan är första veckan som Isak återigen börjat gå 30 timmar, han skulle ha gjort det redan förra veckan men då var han sjuk. Innan dom drog in den utökade tiden förra gången så gick han tisdagar-torsdagar mellan klockan 8-15, alltså 21 timmar. Dom timmarna har vi varit väldigt nöjda med och de var också något som jag tog upp på förra mötet att 21 timmar har funkat bra. Nåja i alla fall så har vi nu fått 6 timmar per dag måndag-fredag och med den skillnaden att han har en resurs alla dessa timmar. Vilket innebär att resursen är där 30 timmar i veckan bara för hans skull. Vi har då valt att sätta han på förskolan måndag-fredag mellan 8-14 och det schemat står fast eftersom att resursen lägger sitt schema likadant. De innbär ju också att Isak bör vara där under den tiden. Ena sekunden känner jag mig jättehemsk som har honom där alla dagar i veckan när jag ändå är hemma och i nästa sekund så känns det jättebra att han får chansen att vara där mer tid, då han verkligen behöver det. Han mår så mycket bättre och är så mycket mer nöjd när han fått vara på förskolan och leka. Han är mer lugn här hemma och skriker inte lika mycket som förut. Sömnen verkar också pepper, peppar ha ordnat till sig något. Även på förskolan går det bättre och han är mer harmonisk, även om det forfarande är mycket konflikter med honom.
Mitt dåliga mammasamvete gör sig dock påminnt flera gånger om dagen och inte blir det bättre av att personalen på förskolan verkligen trycker på mina känsliga punkter varje dag jag hämtar han. De låter alltid idag har han varit trött och då har han bråkat mer. Visst är han trött vissa dagar men jag kan inte hålla han hemma jämt när han är trött för det kan han ju ibland vara flera veckor i sträck. Ibland beror tröttheten på att han sovit dåligt och skulle jag då hålla han hemma varje gång han varit vaken en stund på natten så skulle han aldrig sova heller nätter, då han behöver så otroligt mycket stimulans för att sova bra. Vi har aldrig satt han på förskolan dagen efter han varit vaken tre-fyra timmar på natten, då får han stanna hemma. Men har han varit vaken mindre än en timme så får han gå på förskolan, likaså om han vaknat redan vid fem. För de händer också ganska ofta att hans sömn är slut vid den tiden. I perioder beror hans trötthet också på dom epilepsimediciner han äter och då kan han gå omkring och gnälla att han är så trött och bara vill vila, ska vi hålla han hemma då också eller??? Nu när jag är mammaledig får han självklart vara hemma om han själv inte vill gå på förskolan, men för det mesta så vill han ändå gå dit oavsett hur trött han är. Han trivs ju så himla bra där och jag förstår om han längtar dit.
Men de känns som att bara för att vi har utökad tid och jag är mammaledig så har personalen rätt att trycka ner mig och klaga på saker som dom aldrig skulle yppa någonting om, om jag hade jobbat! Tror dom att jag sätter mitt barn på förskolan för att ligga hemma och peta mig i naveln. Jag älskar faktiskt mitt barn och skulle önska för allt i världen att han var som andra barn. Tyvärr är så inte fallet och då måste vi göra det bästa av situationen. Och det bästa för honom just nu är mer tid på förskolan, så han får chansen att knäcka den sociala koden även han!
Nåja de var inte riktigt de det här inlägget skulle handla om, så vi lämnar diskutionen förskola vs dagis. Men de skulle i alla fall handla om förskolan, dagis eller vad de nu ska heta. Den här veckan är första veckan som Isak återigen börjat gå 30 timmar, han skulle ha gjort det redan förra veckan men då var han sjuk. Innan dom drog in den utökade tiden förra gången så gick han tisdagar-torsdagar mellan klockan 8-15, alltså 21 timmar. Dom timmarna har vi varit väldigt nöjda med och de var också något som jag tog upp på förra mötet att 21 timmar har funkat bra. Nåja i alla fall så har vi nu fått 6 timmar per dag måndag-fredag och med den skillnaden att han har en resurs alla dessa timmar. Vilket innebär att resursen är där 30 timmar i veckan bara för hans skull. Vi har då valt att sätta han på förskolan måndag-fredag mellan 8-14 och det schemat står fast eftersom att resursen lägger sitt schema likadant. De innbär ju också att Isak bör vara där under den tiden. Ena sekunden känner jag mig jättehemsk som har honom där alla dagar i veckan när jag ändå är hemma och i nästa sekund så känns det jättebra att han får chansen att vara där mer tid, då han verkligen behöver det. Han mår så mycket bättre och är så mycket mer nöjd när han fått vara på förskolan och leka. Han är mer lugn här hemma och skriker inte lika mycket som förut. Sömnen verkar också pepper, peppar ha ordnat till sig något. Även på förskolan går det bättre och han är mer harmonisk, även om det forfarande är mycket konflikter med honom.
Mitt dåliga mammasamvete gör sig dock påminnt flera gånger om dagen och inte blir det bättre av att personalen på förskolan verkligen trycker på mina känsliga punkter varje dag jag hämtar han. De låter alltid idag har han varit trött och då har han bråkat mer. Visst är han trött vissa dagar men jag kan inte hålla han hemma jämt när han är trött för det kan han ju ibland vara flera veckor i sträck. Ibland beror tröttheten på att han sovit dåligt och skulle jag då hålla han hemma varje gång han varit vaken en stund på natten så skulle han aldrig sova heller nätter, då han behöver så otroligt mycket stimulans för att sova bra. Vi har aldrig satt han på förskolan dagen efter han varit vaken tre-fyra timmar på natten, då får han stanna hemma. Men har han varit vaken mindre än en timme så får han gå på förskolan, likaså om han vaknat redan vid fem. För de händer också ganska ofta att hans sömn är slut vid den tiden. I perioder beror hans trötthet också på dom epilepsimediciner han äter och då kan han gå omkring och gnälla att han är så trött och bara vill vila, ska vi hålla han hemma då också eller??? Nu när jag är mammaledig får han självklart vara hemma om han själv inte vill gå på förskolan, men för det mesta så vill han ändå gå dit oavsett hur trött han är. Han trivs ju så himla bra där och jag förstår om han längtar dit.
Men de känns som att bara för att vi har utökad tid och jag är mammaledig så har personalen rätt att trycka ner mig och klaga på saker som dom aldrig skulle yppa någonting om, om jag hade jobbat! Tror dom att jag sätter mitt barn på förskolan för att ligga hemma och peta mig i naveln. Jag älskar faktiskt mitt barn och skulle önska för allt i världen att han var som andra barn. Tyvärr är så inte fallet och då måste vi göra det bästa av situationen. Och det bästa för honom just nu är mer tid på förskolan, så han får chansen att knäcka den sociala koden även han!
Kommentarer
Trackback
